My Poetical Mind

Jag har precis målat naglarna svarta, vilket var evigheter sedan jag gjorde
Det var något som jag gjorde förut, det ser lite annorlunda ut men just nu vill jag ha det så
Det är inte någon slags fas jag har begett mig in i. Men jag försöker kväva smärtorna
jag känner i hjärtat och kroppen. Det går lite upp och ner med det. Men just nu gör det inte så ont.
Men jag känner det i hjärtat ändå.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är med mig. När jag stod ut på balkongen och rökte en cigg
så kändes på något vis lättare. Jag har egentligen inte börjat röka men gör det just nu.
Det kanske är en fas eller jag vet inte. Men huvudsaken att det är mitt sätt att bearbeta saker och ting på.
Men jag hoppas att saker och ting kommer att ordna sig snart.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, men antar att jag är överdrivet dramatiskt men pratade med en om det
och personen sa att jag inte var det utan att det är förståeligt . Efter allt som har hänt / händer så kan det bli så.
Kanske det är sant. Det jobbiga är dock att den det rör sig om inte förstår. Kommer den som det rör sig om
någonsin att förstå?  Jag tror inte det. 
Folk ser faktiskt inte hur stark jag är, visst det finns några som gör det och det är jag glad för.

Det jag behöver just nu är kärlek och närhet
förstår inte att det ska vara så svårt

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva
men jag skriver helt enkelt bara..
Nu mår jag i alla fall bättre.
Det var verkligen kaos i hjärnan och hjärtat innan.
Jag är förvånad själv att det helt plötsligt gick över.
Klart att det känns lite, men det gör inte lika ont.
Jag har gråtit de tårar jag skulle gråtit,
jag har varit ledsen över det jag skulle vara ledsen över.
Nu känns det lite tomt i kroppen, men samtidigt en lättnad
Men än det inte över men jag hoppas att saker och ting
kommer att lösa sig till slut.
Men det känns som saker och ting är mest mitt fel men jag
ska försöka att inte tänka så. Man är ju flera i ett bråk eller en incident.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig ibland
ibland är det så obehagligt eftersom det reflekterar
hur jag var för länge sedan, fast skillnaden är att
nu kan jag vara så i en dag eller två. Men förut var
jag sådan i veckor, till och med månader.
Men som jag har nämt förut så har jag klarat mig ganska
så bra och jag har kommit väldigt långt.
Men när många saker händer på en och samma gång kan det slå över.
Så är det för alla männsikor. Det är som flera saker som läggs på
som en tynd över hjärtat och till sist blir det för tungt och då slår det över.
Hur jag lyckas undkomma det ? Ibland gör jag inte det men
för det mesta så gör jag det. Det som är bäst är då : Tid

Jag vill inte låta det som har hänt mig förstöra mig
och låta det spralliga i mig försvinna. Försvinner det
så försvinner hela jag. Men jag är dock rädd
för att bli lämnad, eftersom jag blivit det gång på gång.
Men jag måste erkänna att jag är ganska bra på att tro
och inbillar mig saker. Men det är bara för att jag är rädd
och osäker. Då är det bara att visa mig att det inte är så.
Men klart så förstår jag att man inte ska behöva bevisa hela tiden
men det kräver jag inte heller.

Det är lite upp och ner för mig nu men jag tänker inte låta
det vara så jämt. Det kommer inte jag klara av och jag måste
försöka tänka framåt. och tänka " vad kan jag göra bättre"
Jag tänker inte sätta en massa krav på mig eller andra.

På senaste tiden har jag inte riktigt kännt igen mig själv
och några har fått en bild av mig som inte riktigt stämmer
överens om den jag är. Utan mer på den jag en gång var
som tyvärr dyker upp som en skepnad i bland.
Men det är en kamp. Jag vet att det låter lustigt det jag skriver.
Men ni uppfattar det på ett sätt men jag vet hur det ska uppfattas
men ville bara få ur mig lite. Att skriva blogg har som sagt hjälpt mig
Men i alla fall det som har hänt stannar hos mig och jag vill inte prata om det.
Huvudsaken är att det är bättre och det flyter på. I can do this!
Jag tycker inte om när folk ser mig nere, vill ju vara styrkan i andras liv
och så klart är väl alla svaga då och då. Men jag vill inte vara svag
och jag anser mig inte som svag hela tiden för den delen.

Men i alla fall så har min helg inte varit så speciellt bra
men det är en ny dag i morgon.
I  morgon så träffar jag Tim igen, han stannar en dag extra
och det förstår jag verkligen.

Take Care Folks!

Jag vill inte berätta så mycket om min lördag
men det var inte bra i alla fall.
Jag blev väldigt sårad idag.
Men tog åt mig just då
men just nu så är jag bara arg men det orkar jag inte vara hur länge
som helst ändå. Jag vet att det finns idioter
och jag är duktig på att stöta på dem, trött är jag på det
också. Men trångsynt är jag inte, jag har bara oturen
och jag kämpar som fan för att saker och ting ska vara så
bra som möjligt. Jag har kommit så långt här i livet
och det finns dem inte förstår det. Men det skiter jag i.
Huvudsaken är att jag själv vet det!
Jag är så trött på att folk ibland, men antar att det hör till livet.
Jag tänker inte sitta och vara ledsen över det
3 ord för livet : Det går vidare
Allting kommer fixa sig och ja, det är jävligt svårt just nu.
Men det är bara att kämpa även om det som har inträffat nu
är så otroligt onödigt och inte alls värt det.
Jag tänker aldrig stänga in mig, aldrig
och folk kanske inte förstår hur jag tänker eller vad jag tycker
och den anledningen är för att det finns dem som inte lyssnar
I livet gör man dumma val, och man lär sig av dem.
Tro det eller ej, men jag lär mig av dem.
Vad jag utsätter mig själv för har ingen med att göra
och jag tycker att jag klarar mig bra.
Det har hänt mig mycket men inte låter jag det
förstöra mitt liv. Jag skrattar fortfarande,
står, går, jag lever helt enkelt.
Jag är så trött att missuppfattas, men
jag tänker inte låta mig tryckas ner för det .
Jag förstår mer än vad folk tror
och jag behöver inte bevisa det .
Jag vet själv och har ingen anledning till
att förklara mig eller bevisa nåt.

"Problems are not stop signs
they are guidelines"

Jag känner mig så förvirrad, det dära kommer och går
Det handlar alltid om samma saker, det gör mig så osäker så besviken
Jag kräver inte mycket men jag förstår inte riktigt vad som händer.
Antar att jag hoppas på något som aldrig kommer att hända.
Men jag vet inte om jag kan acceptera det, eftersom jag behöver det mer än någonsin.
Jag är en sådan person som behöver det lilla extra men tanke på allt jag har gått igenom.
Jag är stark men aldeles för förvirrad. Jag vill ju vara mer säker men det är jag inte.
Vissa dagar är jag det men just nu är jag så himla osäker och det är slöseri med tid.
Den energin behöver jag till annat

Det är så jag känner just nu i alla fall
Ska snart lägga mig men blir minsann inte lätt att somna

Besviken!

Allt känns som ett enda stort mysterium.
Ibland är det som om hjärnan har en strid med hjärtat
eftersom dem inte kommer överens. Det är då jag inte vet hur
jag ska reagera eller vad jag ska tänka och tycka.
Jag kräver vapenvila, behöver stabilitet
Som jag nämde igår så kämpar jag men jag förstår ändå
inte hur saker har blivit så fel ändå
Varför är jag så rädd? Jag vill inte att rädslan ska vara något hinder
men det är det och jag önskar jag visste hur man rev ner hindret
eller hur man helt enkelt hoppade över det.
Jag antar att allt är som det är på grund av att saker och ting läks
saker och ting byggs upp, man måste gå igenom det
för att nå sitt mål.
och för att nå sitt mål måste man ta sig igenom tuffa stunder
Jag vet att jag kan klara det men jag har så lite tålamod
och vill att det ska gå nu, jag vill inte vänta längre.

Men jag har inte så mycket val helt enkelt,
jag måste stå ut med detta mysterium
Det självklara kommer bli självklart till sist
och det svåra behöver inte vara så svårt som det verkar vara
Det gäller att jag börja tro på mig själv och ta mig själv i kragen
Jag vill tro, det behöver ja för min och andras skull

Men vad hände egentligen igår ?
Att ord och meningar kan bli så fel
Hur som helst ber jag om ursäkt
Allt kommer att fixa sig, det tar bara lite tid
och att man är trodd och sedd

Som Peter Koestenbaum sa :

"Whenever someone sorrows, I don't say, "forget it, or "it will pass, " or, " It could be worse"
All of which deny the the intergrity of the painful experience. But I say, to the contrary.
"It is worse than you may allow yourself you think. Delve into the depth. Stay with the feeling.
Think of it as a precious source of knowledge and guidance. Then and only then you will b ready
to face it and be transformed in the process "

När jag såg mitt ansikte täckt av tårar och utkladdat smink
slog det mig att måste skärpa till mig!
Jag kan inte riktigt förklara vad jag känner eller hur jag riktigt tänker
men jag har sådan vilja att komma långt i livet,
men jag har alltid sett hinderna istället för att se målet.
Jag har nästan sett livet med tunnelseende istället för att se det som är runt omkring
eller till och med bakom.
Som sagt jag har för det mesta sett problemen och det negativa
Livet är som en berg och dalbana och det är bara att acceptera och försöka göra det bästa av det
Det kommer komma dåliga dagar så som bra
men om har en allt för negativ bild på saker och ting så kommer det fler dåliga dagar än bra.
Men när jag såg skymten av mig i spegelbilden insåg jag
att det är på tiden att börja göra nåt och de anledningarna jag hade då
var det inte ens tårar värda att slösa för.

Jag är i alla fall på väg i rätt riktning och jag tänker kämpa hårt
för att hålla mig på samma väg, har jag tur finns det genvägar men
annars är det bara att gå på

Som Albert Camus sa :

You Will Never Be Happy If You Continue To Seach
For What Happiness Consists Of
You Will Never Live If You Are Looking For Meaning Of Life