My Poetical Mind

När jag såg mitt ansikte täckt av tårar och utkladdat smink
slog det mig att måste skärpa till mig!
Jag kan inte riktigt förklara vad jag känner eller hur jag riktigt tänker
men jag har sådan vilja att komma långt i livet,
men jag har alltid sett hinderna istället för att se målet.
Jag har nästan sett livet med tunnelseende istället för att se det som är runt omkring
eller till och med bakom.
Som sagt jag har för det mesta sett problemen och det negativa
Livet är som en berg och dalbana och det är bara att acceptera och försöka göra det bästa av det
Det kommer komma dåliga dagar så som bra
men om har en allt för negativ bild på saker och ting så kommer det fler dåliga dagar än bra.
Men när jag såg skymten av mig i spegelbilden insåg jag
att det är på tiden att börja göra nåt och de anledningarna jag hade då
var det inte ens tårar värda att slösa för.

Jag är i alla fall på väg i rätt riktning och jag tänker kämpa hårt
för att hålla mig på samma väg, har jag tur finns det genvägar men
annars är det bara att gå på

Som Albert Camus sa :

You Will Never Be Happy If You Continue To Seach
For What Happiness Consists Of
You Will Never Live If You Are Looking For Meaning Of Life